Recension: Dotter saknad av Anna Jansson

Betyg: fyra vinglas av fem möjliga

Det är ett klassiskt deckarupplägg, men så snyggt genomfört att det blir en hetsig bladvändare.

Välkända deckardrottningen Anna Jansson har tidigare haft fokus på Gotland i sina skildringar, men har nu bestämt sig för att hitta ny terräng för sina litterära mord – nya serien, Bergslagen blå, utspelar sig i Örebro med omnejd. Hennes nya huvudperson är polisen Kristoffer Bark och först ut är “Dotter saknad”. 

 

Under sin möhippa i Hampetorp utanför Örebro för fem år sedan försvann Vera, Kristoffer Barks enda barn. Allt indikerar att hon har drunknat i Hjälmaren under kvällen, men hennes kropp har aldrig hittats. Sedan utredningen lades ner har Kristoffer bedrivit sin egen undersökning, allt mer desperat. För trots många pusselbitar, och ytterligare en försvunnen kvinna, så kommer han inte framåt. Livet har fallit i bitar, han får allt svårare att kontrollera sitt humör och tillvaron är mörk. När Kristoffer blir utsedd att leda gruppen som jobbar med kalla fall så passar han på att börja rota i försvinnandet ute i Hampetorp, men aktar sig noga för att att berätta för sin nya chef om Veras försvinnande. Till varje pris ska sanningen nu fram och inget ska stoppa honom den här gången. 

 

Denise Groth bor ute i sin farmors gamla hus i Hampetorp tillsammans med sin hund. Hon har varit där på somrarna sedan barndomen och känner många, flera som hade nära band med de försvunna kvinnorna. Egoistiska Rasmus, sliskiga charmören Sonny och mobbade Albert, som hon själv är tillsammans med. Hon är medveten om att hon är slående lik de försvunna kvinnorna och när konstiga saker börjar hända blir hon allt mer ängslig. Är det någon som rör sig kring hennes hus, eller är allt bara en inbillning…?

 

Anna Jansson är ett proffs när det gäller att bygga intriger och karaktärer, snabbt och effektivt syr hon ihop sitt galleri, sin bakgrund, sin story. Ibland är stygnen grova och synliga, men oftast snygga och prydliga – för att till och med bli överraskande fina, näst intill osynliga. Det är ett klassiskt deckarupplägg, men så snyggt genomfört att det blir en hetsig bladvändare. Jansson har lagt ut prydliga villospår, alla såpass bra att man som läsare är helt övertygad om att man har rätt i varje gissning, tills man i en snygg vändning inser att man har helt fel. Extra roligt att hitta en ny geografisk region för sina deckarbonanzor, Gotland, Ystad och Stockholm är tradigt uttjatade. “Dotter saknad” är dessutom fylld av en krypande obehagskänsla som aldrig riktigt släpper, långt efter att man har lagt ner boken finns den fortfarande kvar och det var ett bra tag sedan det hände senast.

 

Text & bild: Emma Kreü

BYKW S4 E1: Nystart

Emma och Jonna förlänger sommaren genom att dricka blek rosé, bjuder på en nostalgitripp deluxe, dreglar efter höstens böcker och halkar in på sin okunskap kring internationell adoption. Jonna drömmer om att flytta ut på landet och Emma kommer ut som älskare av Alien Romance.

Vin
Perfect Day, nr 71770, Frankrike

Litteratur
Tillsammans-trilogin av Denise Rudberg (Tillsammans, Tillsammans – andra boken, Tillsammans – tredje boken)

Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

I morgon när kriget kom av John Marsden

En ö i havet av Annika Thor

Näckrosdammen av Annika Thor

Hemlängtan av Michelle Magorian

Saknad: Jennie 3 år av Carolyn B Cooney

Gift av Tove Ditlevsen

Caveman Alien’s Trick av Calista Skye

En annorlunda allians, del 1 i serien om familjen Bridgerton av Julia Quinn

Törnfåglarna av Colleen McCullough

Philippa Gregory

Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert

Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert

Lilla fröken Grenadin av Vilda Rosenblad

Sången ur det kinesiska rummet av Sam Ghazi

Teonauterna av Sam Ghazi

Bergslagen blå: Dotter saknad av Anna Jansson

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery

Mellan oss av Sandra Beijer

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Brazen and the Beast av Sarah MacLean

Vad gör man inte av Maja Hjertzell

Bli kvar av Maja Hjertzell

Hästpojkarna av Johan Ehn

Down under av Johan Ehn

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst

Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

Det underbara trädet av Ulf Löfgren

Fallet av Lars Wilderäng

Övrigt
Bokmässan

Lyssnarnas Sommarvärd 2019: Madeleine In Hwa Björk

Netflix: Shonda Rimes Bridgertons Bonanza

Heja Björn

Recension: Gift av Tove Ditlevsen

Betyg: fem vinglas av fem möjliga

Det är som att läsa någons dagbok, inklusive känslan av att man när som helst kan bli påkommen och utskälld.

 

I Gift, den tredje och avslutande delen i Tove Ditlevsens självbiografiska serie, ligger fokus på hennes vuxna liv. På de fyra äktenskapen, att vara gift, och hennes svåra narkotikamissbruk, att vara förgiftad. Hon är rak och öppen kring sitt liv, så som hon menar att det var. Hon drivs av en brinnande lust att leva livet till max, men även att bedöva det och fly så långt bort hon kan. Och hon skyr inga medel för att nå vare sig det ena eller det andra. 

Ärligheten är smärtsam, det skaver att läsa. Ditlevsen avslöjar frankt det mest skamfyllda i sitt liv, som det faktum att hon väljer att skaffa barn med sin tredje make, tillika läkaren som både tillgodoser och stöttar hennes behov av narkotika, för att binda honom närmare sig och se till att flödet aldrig sinar. Det är som att läsa någons dagbok, inklusive känslan av att man när som helst kan bli påkommen och utskälld. Gift blev dessutom kritiserad när den kom – så mycket ärlighet föll inte alla läsare på läppen, det uppfattades som hänsynslöst. Tove själv tyckte att det var löjligt – hur kan det privata vara pinsamt? Och hur kan det vara hänsynslöst när den hon var mest brutal mot var hon själv?

När jag läser om Ditlevsens liv reflekterar jag över om det är så här många människor lever, men aldrig uttrycker det högt, eller skulle vilja leva så här – i en strävan efter att vara fri. Eller om det egentligen handlar om en den lilla klick som inte kan hålla den rasande rastlösheten inombords stången utan ständigt måste leva ut den – för att kunna leva men också för att hålla ledan i schack. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Marysé Condés “Livet utan masker” och Fay Weldons “Auto Da Fay” – och självklart även Kerstin Thorvalls “Det mest förbjudna”. Alla är de kvinnor som berättar om ett liv där längtan efter mening, rädslan för just ledan och ivern att förverkliga sina själv slår ut allt annat. Eller bara kunna känna något en liten stund. Självbevarelsedriften, hälsan eller vad det än må vara, spelar inte längre någon roll. Att Tove Ditlevsen dessutom har kallats för “Danmarks Kerstin Thorvall” är extremt talande.

Ditlevsenes raka och rättframma språk förstärker dessutom läsupplevelsen – det blir oerhört uppfriskande med någon som kort och koncist berättar om det som ses som bland det svåraste i livet. Att bedra och bli bedragen, att tappa kontakten med sina barn och att släppa taget om livsviljan. Det blir mäktig läsning och man som läsare förundras över att hon kom ut levande på andra sidan. Men det gjorde hon ju inte, inte på riktigt. 

Gift utkom för första gången på svenska 1973. Tove Ditlevsen begick självmord 1976. 

 

Text & Bild: Emma Kreü

BYKW S3 E10: Sommar, sommar, sommar!

I säsongsavslutningen häckar Jonna och Emma på uteservering och funderar över sommaren. De dricker rosé, diskuterar bokpassioner som får en att läsa hela natten, om det som förgiftar och om obehagliga överraskningar som en del författare kan bjuda på.

BYKW S3 E10: Sommar, sommar, sommar!

Litteratur och författare

John Ajvide Lindqvist 

Maria Lang

Fem små grisar av Agatha Christie

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst

Staden av Camilla Sten

Mari Jungstedt 

Hypnotisören Black Edition av Lars Kepler

Dorothy L. Sayers 

After-serien av Anna Todd 

Twilight-serien av Stephanie Meyer

Bridgerton-serien av Julia Quinn

Gift av Tove Ditlevsen

Hålla andan av Flora Wiström

Äktenskap – sex berättelser av Linda Skugge

Lagunen av Janet Frame

Leif GW Persson – dokumentären

 

Recension: Ett högre syfte av Malin Thunberg Schunke

Betyg: fyra vinglas av fem möjliga

Med en säker hand driver Malin Thunberg Schunke sin berättelse framåt och som läsare hänger man glatt med. Hon har dessutom en gedigen bakgrund inom rättsväsendet, bland annat är hon docent i straffrätt och har skrivit ett flertal fackböcker och det märks – här är detaljerna på plats och deras trovärdighet gör hela sammanhanget ännu läskigare.

 

Det går bra för Amir Yasin. Han har en älskad familj, en bra utbildning, ett välbetalt jobb och fina vänner. Under en svensexa på Rivieran ändras allt i ett trollslag. Baren som besöks utsätts för ett terrorattentat och Amir, som av misstag befinner sig mitt i blodbadet, blir gripen och anklagad för delaktighet i dådet. Helt plötsligt befinner han sig i ett av Frankrikes mest fruktade fängelser och det som han naivt trodde var hans mänskliga rättigheter syns inte på något sätt till. Samtidigt blir Ester Eldh, åklagare i Haag, indragen i arbetet att samla bevis mot attentatsmännen. Hon engagerar sig i fallet och upptäcker snart att hon verkar vara den enda som faktiskt är intresserad av att ta reda på om Amir är oskyldig eller ej. Internationellt revirpinkande, maktspel och en ständigt återkommande fråga – kan man tänja på mänskliga rättigheter? Och vad händer egentligen då?

 

Ett högre syfte är en engagerande spänningsroman som ger en unik insikt i det europeiska rättsväsendet men som även lyfter viktiga frågor – både i det stora och det lilla. Hur långt är man beredd att gå för en nära vän? Hur mycket är man beredd att offra? När är det egentligen okej att dra in någons mänskliga rättigheter? …och vilket slags samhälle bygger man i och med att man gör det? Det är spännande läsning, men även utmanande – för vad tycker jag i de olika frågorna? Och oavsett vad jag tycker – hur hade jag själv reagerat om jag befunnit mig i samma situation?  

 

Med en säker hand driver Malin Thunberg Schunke sin berättelse framåt och som läsare hänger man glatt med. Hon har dessutom en gedigen bakgrund inom rättsväsendet, bland annat är hon docent i straffrätt och har skrivit ett flertal fackböcker och det märks – här är detaljerna på plats och deras trovärdighet gör hela sammanhanget ännu läskigare. För när ett system inte fungerar, det är bland det mest obehagliga jag kan tänka mig. Det bidrar till den förlamande känslan av att det håller på att gå lite åt helvete med mänskligheten, och ingen av oss klarar riktigt att fästa blicken på den viktiga och avgörande punkten där allting händer. Lite som att titta på något som brinner, men vara alldeles för fängslad av lågorna för att komma på att hämta brandsläckaren.

Text och bild: Emma Kreü 

BYKW S3 E9: Turistvin

Emma och Jonna dricker souvenirvin och diskuterar illusioner i livet, möjligheten att forma sig själv och varför man inte ska vifta bort sina livsförändrande val som fyrtioårskriser. Åldersångest, drivkraften att ligga med en tajt kropp och varför det är svårt att ta mäns gnäll över MeToo på allvar.

 

 

BYKW S3 E9: Turistvin och livets omformande

Vin

Domtorenwijn Utrecht (egen import)

Sur recension av ett rött Domtorenwijn 

Litteratur

Pippi skramlar och låter av Astrid Lindgren

Du springer (novellsamling) av bland annat Amanda Jonsson, Klara Krantz, Bim Eriksson mfl.

Staden av Camilla Sten

Staden som försvann av Stephen King

Törnrosor av Stephen King och Owen King

Falla fritt av Heléne Holmström

Crazy Rich i Asien av Kevin Kwan

Jag ser dig av Mari Ljungstedt

Den nya Evas passion av Angela Carter

Fursten av Niccolo Machiavelli

Folk med ångest av Fredrik Backman

Utan nåd av Fredrik Virtanen

 

Övrigt

Störst av allt (TV-serie)

Inget lidande är större än den anklagade mannens, krönika i ETC av Jenny Bengtsson

Recension: Staden av Camilla Sten

Betyg: fyra vinglas av fem möjliga

Camilla Sten levererar en smygande skräckroman som gör sitt bästa för att skaka liv i förträngd mörkerrädsla, monstren under sängen och barndomens fantasier.

 

I augusti 1959 försvann hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn utan ett spår. En våg av religiös fanatism spred sig som en skogsbrand genom den isolerade staden och helt plötsligt var alla borta. Niohundra själar som aldrig mer sågs till. Dokumentärfilmaren Alice, vars mormor förlorade hela sin familj i händelsen, har funderat över vad som hänt i hela sitt liv. Nu har hon äntligen lyckats skrapa ihop tillräckligt med pengar för att hyra in utrustning och ett litet team för att göra en trailer som ska sälja in en kommande dokumentärfilm. Allt som behövs är fem dagars effektivt filmande på plats i den övergivna staden. Men kort efter att de är på plats börjar något hända, precis i utkanten av synfältet. Snart måste Alice och hennes team fråga sig, är det de som börjar bli galna, eller händer det riktigt obehagliga saker i Silvertjärn – även i nutid?

 

Camilla Sten levererar en smygande skräckroman som gör sitt bästa för att skaka liv i förträngd mörkerrädsla, monstren under sängen och barndomens fantasier. Känslan av ‘att vad det än är så kommer det långsamt närmare och vad det än innehåller så kommer det inte att sluta bra’ är överhängande. Dessutom gör hon det eggande och elegant med två spår, dåtid och nutid, som levereras snyggt och prydligt med en stigande känsla av att något håller på att gå käpprätt åt helvete. De tydliga referenserna till Stephen King förhöjer dessutom läsningen – och känslan av att precis vad som helst kan hända, på ett riktigt otäckt sätt.

 

Genom hela “Staden” bubblar fascinationen för övergivna platser under ytan, hur skulle det se ut om ett samhälle mitt i värsta folkhemseran bara lämnades vind för våg? Vad skulle bli kvar, hur skulle det se ut efter sextio år utan det mänskliga idoga nötandet? Det blir genom sitt förfall ett hommage till just människans eviga slit för att hålla naturen och djuret inom oss i schack, för vem vet vad som tittar ut om vi inte gör det?

 

Till läsningen av “Staden” rekommenderas ett rejält glas zinfandel, men undvik gärna mörka små stugor under blåsiga nätter. Empiriska studier visar att det påverkar nattsömnen.

 

Text och bild: Emma Kreü

Recension: Crazy Rich i Asien av Kevin Kwan

Betyg: tre vinglas av fem möjliga

En roande satir över försöken att skapa mening i en tillvaro som är så nedlusad med tillgångar att det mesta i livet är inom en armlängds avstånd.

 

Amerikanska Rachel är nöjd med sin tillvaro. Hon arbetar på ett universitet i New York, hon är tillsammans med kollegan Nick och livet går sin stilla gång. Tills Nick övertalar henne att följa med till Singapore och gå på en väns bröllop – och träffa hans familj. Nick har aldrig pratat så mycket om dem men snart visar det sig att de inte känt till hans relation med Rachel, vilket de inte är så nöjda över. Direkt missnöjda till och med.De är nämligen rika, galet rika och oerhört måna om att Nick gifter sig med någon som kan matcha hans status. Och de är inte de enda; snart börjar Singaporeelitens ogifta unga döttrar göra sitt bästa för att manövrera ut Rachel – med hans mor som aktiv påhejare i bakgrunden. Rachel blir allt mer osäker, är det verkligen en värld som hon vill vara en del av? Och Nick, vem är han egentligen?

Det är glittrigt, det är överdådigt och det är underhållande! Vår tids Hollywoodfruar (Jackie Collins), där läsaren kan imponeras, fascineras och förfasas över livet i lyx, flärd – och stenhård konkurrens i ett internt statussystem som enbart de snuskigt rika har tillgång till. En roande satir över försöken att skapa mening i en tillvaro som är så nedlusad med tillgångar att det mesta i livet är inom en armlängds avstånd.

Det är riktigt rolig läsning – samtidigt är det en del som skaver. Som Nick, som i sin  totala oförmåga att förbereda Rachel för vad som väntar henne, mer eller mindre slänger henne åt hajarna. Självklart är det alltid svårt att se privilegium från insidan, men om man har lajvat hyfsat jordnära universitetslärare i ett antal år, hur kan man vara så världsfrånvänd att man inte ens kan ana chocken i att landa mitt i motsvarigheten till ett diamantbestrött juvelskrin? Och hur kan man inte ha vett nog att vilja skydda sin partner från det stålbadet? Nick framstår periodvis som ganska osympatisk och trots allt smör i Småland, vill man verkligen vara i en relation med en sådan person?

Men, trots Nicks tillkortakommanden så är Crazy Rich i Asien en liten pärla som man inte får missa. Perfekt för sommarens strandbesök och gärna tillsammans med ett glas bubbel. Men glöm inte att det ska vara äkta champagne, något annat duger helt enkelt inte!

 

Text & bild: Emma Kreü

BYKW S3 E8: Vårsnack med Johanna Schreiber

Jonna och Emma dricker Grüner veltliner ihop med bokaktuella Johanna Schreiber och diskuterar skrivande, tabun kring föräldraskap och stressen kring att allt måste hända kring trettio. De filosoferar om öländska stränder, Nina Lekanders kulturfestival och möjligheten att sprida ut livet lite mer.

BYKW S3 E8: Vårsnack med Johanna Schreiber

Vin
Grüner Veltliner, Österrike, nr 2922

Böcker
Det bästa som har hänt mig av Johanna Schreiber

Miras magiska anteckningsbok av Johanna Schreiber

Miras magiska stjärnkikare av Johanna Schriber

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall

Carlstensveckan av Johanna Schreiber

Offpist av Johanna Schreiber

Testamente av Nina Wähä

Barnvagnsblues av Ester Roxberg

Finna sig av Anges Lidbeck

Amanda Svensson

Johanna Thydell

Jonas Hassen Khemiri  

Allting, ingenting av Nicola Yoon

Idag är allt av Nicola Yoon

Stulna år/Girl, Interruped av Susanna Kaysen

Forrest Gump av Winston Groom

The Fault in Our Stars av John Green

En ö i havet av Annika Thor

Övrigt
Karhu, Finland, nr 1522

Sanning och konsekvens (film)

Och ett litet tips på chablis.

Recension: Jag försvinner i mörkret av Michelle McNamara

Betyg: fyra av fem vinglas

McNamara är mycket bra på att fånga tidsanda, grymhet och rädsla och balanserar det bra med sina egna upplevelser, tankar och känslor.

Michelle McNamara

Från tidigt 70-tal fram till mitten av 80-talet skakades Kalifornien av en rad brutala brott. Först var det The Visalia Ransacker som genomförde en serie inbrott och ett mord. Efter det härjade East Area Rapist (EAR) som bröt sig in och genomförde 50 våldtäkter, till största delen riktat mot par. Till slut kulminerade våldet med Original Night Stalker (ONS) som mördade 13 människor, främst par som hittades ihjälslagna i sina sängar. Rädslan växte, medborgargarden bildas och jakten intensifierades. Men det greps aldrig någon. Utredningen fortsatte men mer och mer i skymundan, fram tills att DNA-teknik kunde slå fast att det rör sig om en och samma person som gått under de olika smeknamnen. Och trots att det rör sig om en oerhört omvälvande tid och som påverkat det kollektiva medvetandet något enormt så har det inte skrivits speciellt mycket om EAR-ONS. Det är intressant att fundera över varför, varför det i en kultur där det skrivits hyllmeter om olika mord och seriemördare, inte skrivits särskilt mycket kring just de här fallen.

Så förblir det, fram tills att Michell McNamara, journalist och True Crime-bloggare, blir besatt av EAR-ONS och jakten på att hitta den skyldige. Hon läser in sig, tar kontakt med utredare, både verksamma och pensionerade, blir betrodd med stora delar av bevisföringen, träffar offer, hänger på onlineforum och bollar teorier med en rad människor som är har samma mål som henne – att få fast EAR-ONS. Hon vill väcka allmänhetens uppmärksamhet och skriver en rad artiklar om honom, där hon döper om honom till Golden State Killer (GSK). Intresset växer och hon får in mycket tips och funderingar från läsare och anhängare som också vill hitta den skyldige. Michelle börjar utarbeta “Jag försvinner i mörkret” om GSK, om hans handlingar och om hur det dels påverkade hans offer, men också hur samhället i stort sattes i skräck. Till slut tar hennes livsprojekt kål på hennes hälsa och hon dör i sömnen vid fyrtiosex års ålder. Hennes bok avslutas av två trogna bundsförvanter och hennes redaktör.

Som svensk läsare är det fascinerande att läsa om ett för oss ganska främmande koncept. Seriemördare av de här proportionerna är relativt okända här i Sverige. Det finns ingen motsvarighet till Golden State Killer och vårt samhälle har inte heller påverkats av den enorma känslan av otrygghet som en sådan person sprider. Om hur människor hårdnar, rädsla omsätts i praktiken och kontrollsamhället växer, på gott och ont.

Fascinerande läsning, men oerhört fyllt av obehag. McNamara är mycket bra på att fånga tidsanda, grymhet och rädsla och balanserar det bra med sina egna upplevelser, tankar och känslor. Hon lyckas förmedla besattheten som rider henne hårt. Hur hon kastas mellan exalterat hopp, besvikelse och en fast beslutsamhet att aldrig ge upp. Hennes tålamod är avundsvärt, hennes sinne för detaljer elegant och hennes öppna brev till seriemördaren ger gåshud.

Det är dock i styckena om GSK som McNamara briljerar som allra mest. Kanske var det där hon lade sitt fokus med baktanken att hon kunde utveckla texterna om sig själv vid ett senare tillfälle, det kommer vi aldrig att få veta, men skillnaden är tydlig. Texterna om henne själv kan ibland bli lite korthuggna, det märks att det här inte är den berättelse som hon vill fokusera på. Det är GSK hon vill berätta om. Hennes styrka ligger i all den kunskap som hon bokstavligen slitit sig till genom hårt arbete, och min beundran för hennes research bidrar till att göra läsupplevelsen så stor som den faktiskt blir. För här är det de små twisterna man hakar upp sig vid, och som bygger intimiteten. Sönderskurna skosnören. Stulna manschettknappar. Tappade skoluppgifter. För att nämna några. Vid något tillfälle reagerar jag dock över översättningen, den skapar lite förvirring kring några detaljer och i ett verk där just detaljerna är huvudpersonerna blir det tyvärr ett störningsmoment.

Men.“Jag försvinner i mörkret” är givande läsning som kittlar något som det var länge sedan jag upplevde. Rädslan för det oväntade som en natt helt plötsligt står och smeker en över fötterna. Det är dags att börja kolla under sängen innan man släcker lampan för natten igen.

Till läsningen rekommenderar jag ett lättare pinot noir, eftersom det är en druva som odlas i Kalifornien och som blir allt mer framgångsrikt. Och för att till läsning om mord är rött vin självskrivet.

Text: Emma Kreü