Recension: Happy Fat av Sofie Hagen

Fem av fem vinglas

Sofie Hagens debut är omtumlande – på samma gång hjärtskärande utelämnande, sakligt ifrågasättande och vänlig påpekande. Skriven med en stor dos ilska, humor och genialiskt språk.

Den danska Londonbaserade komikern Sofie Hagen debuterar starkt med Happy Fat, en personlig debattbok om att vara tjock i vårt ätstörda samhälle. Ett samhälle där en smal kropp anses vara en norm, eller i alla fall ett mål som alla bör ha vett att sträva efter, och där smalhet kablas ut som det enda rätta idealet, där är det svårt att vara tjock. Bilden av tjockhet som något negativt återges även, gång på gång, i litteratur och film samt på TV. Där är det ofta något som anses vara något fult, avskräckande och som hånas öppet. Rakt, ärligt och med en stor dos humor berättar hon om hur det är att vara på den andra sidan av “idealet” och hur det påverkar både fysisk och psykisk hälsa. 

Hagen skalar av både samhället och populärkulturen bit för bit när det kommer till fritt flödande fördomar och okunskap kring tjockhet och hur dessa bidrar till att människor som inte passar in i smalhetsnormen diskrimineras, förlöjligas och trakasseras. Hon tar även tag i den forskning som finns inom området, om hur den på många sätt har förvanskats för att anpassas till den rådande kroppsnormen – och om hur parametrar som spelar stor roll för hälsan, såsom stressen och rädslan som omgivningens förakt orsakar. Att bli föraktad och öppet hånad är nämligen värre och mer livshotande för hälsan än själva fetman, något som det väldigt sällan talas öppet kring. 

Något som gör att Happy Fat dessutom kryper in under huden är just närheten till Sofie Hagen som person. I sin debatt tvekar hon inte för att vara utelämnande, hon är till och med hjärtskärande utlämnande, när hon berättar om hur misshandel, både psykisk och fysisk, från familj, lärare och så kallade vänner, har format henne till den person som är idag. Där självhatet uppmuntrats som ett steg i “rätt riktning” och självkärleken, när den kommer, är förlösande och underbar. För det är verkligen en berättelse om att älska och acceptera sig själv i en värld som bokstavligen försöker krympa en, både till kropp och person. Allt berättat med ett språk som gör att man ömsom har tårarna i ögonen, ömsom skrattar högt. 

Sofie Hagen är ett geni när det kommer till  språket – det är humoristiskt, utan att för den sakens skull tappa minsta mark i sin seriösa argumentation, sin saklighet och de nakna känslorna. Och här får alla känslor plats – sorg, kärlek, lättnad och framför allt en helig, brinnande ilska över att tjocka människor fortfarande behandlas som mindre vetande och andra klassens människor av sin omgivning. Författaren pekar även med hela handen mot hur hatet eskalerar om man lägger till exempelvis kön, klass och etnicitet till den människa som det berör. Det är otäck läsning. Dels hur samhället är anpassat efter viss norm och väldigt ofta blir upprört om någon inte passar in, dels hur otroligt okänsliga och vidriga människor kan vara. Ibland helt omedvetet, men ofta fullt medvetet. 

Det här är en bok som alla, absolut alla, borde läsa. Oavsett egen kroppsstorlek, så har man en relation till tjockhet och den bör man verkligen fundera över, för den påverkar människor i den egna närheten – och samhället i stort. För även om man anser sig vara fördomsfri, så är det ett faktum att väldigt få människor är det, hela tiden – och alla borde vara medveten om det. Och alla borde ta en funderare kring hur man har behandlat tjocka människor i sin omgivning. 

 

Text & bild: Emma Kreü

Recension: En oväntad förälskelse av Julia Quinn

Betyg: fem av fem vinglas

En oväntad förälskelse är historisk romance när den är som allra bäst – en kombination av modern fräschör i en tydlig historisk kontext. Julia Quinns fantastiska språk gör självklart sitt och lyfter berättelsen ytterligare en nivå.

 

 En oväntad förälskelse är del två i en serie om åtta böcker som handlar om syskonen Bridgerton (samtliga böcker är fristående och kan läsas separat). Julia Quinns historiska romance-serie om de åtta syskonen utkom under åren 2000-2006 och kommer nu för första gången svenska hos Lovereads by Forum. Bridgertons är även aktuella som TV-serie – Shonda Rhimes producerar den just för Netflix och den kommer att släppas under 2020. 

 

Kate Sheffields syster Edwina är ung, behaglig och oerhört vacker. När Anthony Bridgerton, den mest eftertraktade ungkarlen i Londons societet, börjar visa intresse för henne borde alla vara glada. Han är nämligen förmögen nog att lösa familjens svåra ekonomiska sits och trygga deras framtid. Men Kate är inte glad. Anthony är en riktig rumlare och en festprisse, vilket kommer att göra Edwinas framtid till ett utdraget lidande. För att skydda sin syster bestämmer sig Kate för att sätta stopp för uppvaktningen, kosta vad det kosta vill. Men Anthony är smart, han inser att han behöver gå genom Kate för att nå sitt mål och bestämmer sig för att slå på charmen på riktigt. Och Kate är inte riktigt redo för hur omvälvande det egentligen kan vara att stå mitt i den storm som en charmoffensiv kan innebära.

 

En oväntad förälskelse är historisk romance när den är som bäst. Passionerade känslor, mänsklig ångest och glimten i ögat kombineras med det tidiga 1800-talets krassa verklighet och de begränsade utrymmen som som (fortfarande ges) i samhällets nålsöga för att uppnå “lycka”. Quinn är dessutom väldigt bra på att använda sig av historisk kontext och detaljer och skapar en trovärdig bild av villkor och livsöden i epoken. Utan att rucka på dessa lyckas hon skapa varma och trovärdiga karaktärer, som trots att de lever med restriktioner, förväntningar och hög social press försöker forma sina egna identiteter och självhävdande. Det känns fräscht och modernt, utan att söla ner den historiska inramningen. 

 

…och som alltid så levererar Quinn ett helt fantastiskt språk, fyllt av rappa repliker och humoristisk glans. Hennes signum, som gör att hennes böcker lyfter varje gång!

 

Text & bild: Emma Kreü

BYKW S4 E6: Augustgalan

Jonna och Emma rapporterar direkt från slutet av Augustgalan tillsammans med Eva Boström och Karin Cellton. Vann rätt böcker? Och så den eviga frågan – ska de nuvarande kategorierna i Augustpriset delas upp, eller är det bra som det är?

Lyssna här:

BYKW S4 E6: Augustgalan

Augustprisnominerad: Dyksommar av Sara Stridsberg & Sara Lundberg

Betyg: fyra av fem pärlor

Duon Stridsberg och Lundberg kunde inte vara mer gjorda för varandra – samspel mellan bild och text är magisk. Dock ska man vara medveten om att detta är en oerhört allvarlig berättelse.

En dag är Zoes pappa borta, hon får veta att han är sjuk och behöver vara på sjukhuset ett tag. Mamma och Zoe hälsar på honom där, men plötsligt orkar pappa inte med fler besök. Zoe fortsätter dock att åka dit ensam, hon vet inte om hon får det, men väl där träffar hon Sabina. Sabina bor också på sjukhuset, och hon är simmerska. Zoe får öva simtag ute på den stora gräsmattan tillsammans med Sabina. De pratar om livet och drömmar och simning, i väntan på att pappa ska orka träffas igen.

Dyksommar är en oerhört viktig berättelse, en av få (framförallt för barn) som handlar om allvarlig psykisk ohälsa och att inte vilja leva. Så fort jag såg att boken var ett samarbete mellan Lundberg och Stridsberg visste jag att det skulle bli starkt och viktigt, jag kan inte tänka mig en mer lyckad duo för detta samspel mellan text och bild.

Sara Lundbergs illustrationer är i vanlig ordning magnifika. Jag slutar aldrig imponeras av hennes färgsättning och bildkomposition, och hur hon lyckas fånga känslouttryck så väl i minspel och kroppsspråk. Varje uppslag är ett eget konstverk som skulle kunna stå för sig själv.

Dyksommar beskrivs av förlaget som en lillasyster till Sara Stridsbergs tidigare bok Beckomberga – ode till min familj (2014), där samma miljöer och karaktärer finns med. Trots att även den boken är briljant skildrar båda ett väldigt allvarligt ämne. Självmord, avsaknad av livslust och psykisk ohälsa är både viktigt och allvarligt. Behovet är enormt, vi pratar alldeles för lite även i vuxenvärlden om detta, men det är viktigt att det görs med försiktighet. Dyksommars målgrupp är satt till 3-6 år, och även om jag tror att vissa barn i den åldern kan ha både behov och stor uppskattning av en bok som denna, så tror jag inte den passar för alla. Särskilt inte i åldern 3-6 år.

Kanske är det vi vuxna som vill skydda barnen för sådant som vi själva tycker är svårt att prata om och förstå, och att barnen i själva verket kan hantera det bättre än vi, men jag tror det är oerhört individuellt. Det gör inte Dyksommar mindre viktig eller bra, men den bör läsas i sällskap av en vuxen och med försiktighet.

Dyksommar är en bilderbok för åldern 3-6 år och utgiven hos Bokförlaget Mirando. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text&bild: Jonna Zeitler

Augustprisnominerad: Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld

Betyg: fyra av fem trädgårdstomtar

Jenny Jägerfeld har skrivit ännu en ungdomsroman med perfekt balans mellan humor och allvar – denna gång om något så relaterbart som social utsatthet och popularitet.

Sigge och hans familj har flyttat från Stockholm hem till mormor i Skärblacka. Perfekt för Sigge, eftersom han planerar att börja om och få vänner. Bli populär. En av hans lillasystrar, Majken, lyckas ju skaffa vänner överallt, så varför skulle inte han kunna göra samma sak? Han har sexakt sextio dagar på sig innan skolan börjar, så det gäller att göra sin research och komma på vad nyckeln är. Det går dock inte riktigt som Sigge tänkt sig.

Som alltid är Jenny Jägerfeld genialisk kring balansen mellan humor och allvar. Jag skrattar högt flera gånger, men då och då kommer allvaret in, och då är det så träffsäkert att det gör ont. Jag älskar karaktärerna hon befolkar berättelsen med, lika älskvärda som trovärdiga. Sigges sociala ängslighet är så lätt att relatera till, för vem har inte känt den? I olika grad säkerligen, men alla har garanterat känt sig exkluderad eller utanför någon gång.

Bokens målgrupp är satt till åldrarna 9-12, men jag skulle säga att åldersspannet sträcker sig långt förbi det. Faktum är att jag upplevde tilltalet som aningen äldre, men någon övre åldersgräns kan jag inte hitta. Det kryllar av guldkorn för vuxna att plocka upp.

För mig som följt Jägerfelds författarskap en längre tid är tonen och språket välbekant. Jag vet ungefär vilken sorts berättelse jag kan förvänta mig, men trots det blir berättelsen aldrig förutsägbar. Hennes författarskap växer sig starkare för varje bok, och jag är inte ett dugg överraskad över att hon återigen blivit nominerad till Augustpriset.

Mitt storslagna liv är en ungdomsbok för åldern 9-12 år och utgiven hos Raben & Sjögren. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text&bild: Jonna Zeitler

Augustprisnominerad: Vänta på vind av Oskar Kroon

Betyg: fem av fem snipor

Oskar Kroon har skrivit en berättelse laddad med känslouttryck och trovärdiga karaktärer, det är i ärlighetens namn det bästa jag läst på mycket länge.

Vinga längtar efter sommarlov och morfar ute på ön. Hemma är inget som det ska, mamma är bara ledsen och pappa har flyttat ut. Inte finns det några i skolan hon kommer sakna heller. Morfar är den enda som förstår, och på ön får Vinga fokusera på helt andra saker. Där kan man förbereda sig på att bli en riktig sjöman, lyssna på sjörapporten och jobba på snipan. Men inget är ändå riktigt som vanligt. Sommaren är den varmaste på många år och på fastlandet brinner det, morfar berättar om den stora urladdningen som måste komma snart, och ändå står luften bara still. Så dyker plötsligt en svarthårig tjej upp, en som också bor på ön denna sommar och som är allt Vinga inte är. Ändå visar det sig att den svarthåriga Rut och Vinga delar mycket mer än vad de först kan ana.

Vänta på vind är en otroligt fin och stark berättelse om slutet på barndomen. Om att behöva ta vuxenansvar fast man fortfarande är barn, och om att vara bekväm som den man är, även om det ibland skiljer sig från hur andra är.

Jag tycker så mycket om Vinga och hejar på henne från första raden. Hennes perspektiv är så genomgående i hela berättelsens dramaturgi och språk, hur vi får se saker genom hennes upplevelseraster, och märka vad som är viktigt och oviktigt för henne. Skickligt får vi också se vem hon är i förhållande till människorna runtomkring henne, både mamma, pappa och Rut som är mycket olika henne – och så morfar, som vi förstår är hennes bästa vän och största förebild.

Berättelsen rymmer så många lager och känslouttryck, både humor och allvar, kärlek och sorg. Höga temperaturer och skogsbränder finns med och spär på den tryckande känslan, som blir både miljö- och känslomässig. Vänta på vind gick inte att lägga ifrån sig, och mot slutet kan jag inte hålla tillbaka tårarna.

Vänta på vind är en ungdomsbok för åldern 9-12 år och utgiven hos Brombergs. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text&bild: Jonna Zeitler

Augustprisnominerad: Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren

Betyg: fem av fem kattrumpor

Lind och Hellgren har verkligen lyckats –  Tiger, Tiger, Tiger är en berättelse som kliver rakt in i hjärtat.

I Tiger, Tiger, Tiger får läsaren följa med i det lilla barnets längtan efter den fantastiska fina grannkatten Tiger. Barnet vill inget hellre än att klappa, men Tiger är, på katters vis, inte så intresserad och väljer att fly kärleksförklaringarna. Barnet letar och längtar, men Tiger har sprungit bort. Oron stiger (eller kanske snarare växlar?), var har Tiger tagit vägen?

En fantastiskt fin berättelse ur barnets perspektiv, där läsaren verkligen kan känna barnets intensiva längtan efter katten, det enkelriktade fokuset och ana de vuxnas överinseende i bakgrunden. Men det just i bakgrunden, det tar inte över och det är så befriande. Möjligheten att följa med i barnets värld är ett privilegium och det lockar till ett äventyr för både små och stora människor. Det är en fin berättelse i hela sin rakhet och okomplicerade rytm.

Bildspråket är är både yvigt och detaljrikt, i kraftiga men ändå dova nyanser. Det växlar mellan bilder ur barnets perspektiv och stora översiktsbilder, där läsaren kan se vad som händer – ibland både i barnets och Tigers värld. Känslorna är fint fångade både i och ord och bild.  Lind och Hellgren har verkligen lyckats –  Tiger, Tiger, Tiger är en berättelse som kliver rakt in i hjärtat.

Tiger, Tiger, Tiger är en bilderbok för åldern 3-6 år och utgiven hos Rabén&Sjögren. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text&bild: Emma Kreü

Augustprisnominerad: Sen kom vintern av Per Gustavsson

Betyg: fyra av fem vinterpälsar

Med mycket vackra bilder, lite humor och mjukt språk lyckas Per Gustavsson att på ett finurligt sätt lyfta känslan av rädsla för förändring – men även det sköna i att kunna landa i det som skett.

Haren lever ett inrutat liv. Varje dag hämtar han morötter, bli jagad för sitt liv av räven och språkar lite med björnen. Men en dag vaknar han och världen ser annorlunda ut – han ser annorlunda ut. Vintern har kommit och med det snön och vinterpälsen. Haren blir stressad, ledsen och upprörd – varför kan inte allting fortsätta att vara precis som det alltid har varit?! Att försöka anpassa sig efter allt det nya som inte går att kontrollera känns svårt. Svårt och nästan omöjligt. Men, med lite hjälp på traven går det bättre!

Sen kom vintern är en fin reflektion över världens och kroppens förändring. Om det man kan påverka och det som man måste lära sig att acceptera och anpassa sig efter. Med mycket vackra bilder, lite humor och mjukt språk lyckas Per Gustavsson att på ett finurligt sätt lyfta känslan av rädsla för förändring – men även det sköna i att kunna landa i det som skett.

Gustavsson har även med en dos vuxenhumor! I slutet, när Haren förnöjsamt förklarar att det här nya tillståndet, både med naturen och med livet, det är ju riktigt bra – så ska det ALLTID vara, känns det som att författaren blinkar till den vuxne läsaren eller kanske till det lite äldre barnet.

 

Sen kom vintern är en bilderbok för åldern 3-6 år och utgiven hos Lilla Piratförlaget. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text & bild: Emma Kreü