Recension: Happy Fat av Sofie Hagen

Fem av fem vinglas

Sofie Hagens debut är omtumlande – på samma gång hjärtskärande utelämnande, sakligt ifrågasättande och vänlig påpekande. Skriven med en stor dos ilska, humor och genialiskt språk.

Den danska Londonbaserade komikern Sofie Hagen debuterar starkt med Happy Fat, en personlig debattbok om att vara tjock i vårt ätstörda samhälle. Ett samhälle där en smal kropp anses vara en norm, eller i alla fall ett mål som alla bör ha vett att sträva efter, och där smalhet kablas ut som det enda rätta idealet, där är det svårt att vara tjock. Bilden av tjockhet som något negativt återges även, gång på gång, i litteratur och film samt på TV. Där är det ofta något som anses vara något fult, avskräckande och som hånas öppet. Rakt, ärligt och med en stor dos humor berättar hon om hur det är att vara på den andra sidan av “idealet” och hur det påverkar både fysisk och psykisk hälsa. 

Hagen skalar av både samhället och populärkulturen bit för bit när det kommer till fritt flödande fördomar och okunskap kring tjockhet och hur dessa bidrar till att människor som inte passar in i smalhetsnormen diskrimineras, förlöjligas och trakasseras. Hon tar även tag i den forskning som finns inom området, om hur den på många sätt har förvanskats för att anpassas till den rådande kroppsnormen – och om hur parametrar som spelar stor roll för hälsan, såsom stressen och rädslan som omgivningens förakt orsakar. Att bli föraktad och öppet hånad är nämligen värre och mer livshotande för hälsan än själva fetman, något som det väldigt sällan talas öppet kring. 

Något som gör att Happy Fat dessutom kryper in under huden är just närheten till Sofie Hagen som person. I sin debatt tvekar hon inte för att vara utelämnande, hon är till och med hjärtskärande utlämnande, när hon berättar om hur misshandel, både psykisk och fysisk, från familj, lärare och så kallade vänner, har format henne till den person som är idag. Där självhatet uppmuntrats som ett steg i “rätt riktning” och självkärleken, när den kommer, är förlösande och underbar. För det är verkligen en berättelse om att älska och acceptera sig själv i en värld som bokstavligen försöker krympa en, både till kropp och person. Allt berättat med ett språk som gör att man ömsom har tårarna i ögonen, ömsom skrattar högt. 

Sofie Hagen är ett geni när det kommer till  språket – det är humoristiskt, utan att för den sakens skull tappa minsta mark i sin seriösa argumentation, sin saklighet och de nakna känslorna. Och här får alla känslor plats – sorg, kärlek, lättnad och framför allt en helig, brinnande ilska över att tjocka människor fortfarande behandlas som mindre vetande och andra klassens människor av sin omgivning. Författaren pekar även med hela handen mot hur hatet eskalerar om man lägger till exempelvis kön, klass och etnicitet till den människa som det berör. Det är otäck läsning. Dels hur samhället är anpassat efter viss norm och väldigt ofta blir upprört om någon inte passar in, dels hur otroligt okänsliga och vidriga människor kan vara. Ibland helt omedvetet, men ofta fullt medvetet. 

Det här är en bok som alla, absolut alla, borde läsa. Oavsett egen kroppsstorlek, så har man en relation till tjockhet och den bör man verkligen fundera över, för den påverkar människor i den egna närheten – och samhället i stort. För även om man anser sig vara fördomsfri, så är det ett faktum att väldigt få människor är det, hela tiden – och alla borde vara medveten om det. Och alla borde ta en funderare kring hur man har behandlat tjocka människor i sin omgivning. 

 

Text & bild: Emma Kreü

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *