Recension: Stöld av Ann-Helén Laestadius

En smärtsam skildring av hur det kan vara att som same vilja leva ett traditionellt samiskt liv i dagens Sverige. Om utsattheten och hatet, men även om att känna sig maktlös, utsatt och bespottad.

 

Elsa är nio år när hon för första gången skidar ensam till familjens rengärde inne i skogen. När hon kommer dit ligger hennes kalv, Nástegallu, död. Kvar är kalvens mördare, som lyckas skrämma Elsa så svårt att hon inte vågar berätta vem det var. Men hon glömmer aldrig. Händelsen blir även hennes personliga uppvaknande, från barndomens relativa omedvetenhet till att plötsligt se klyftan i det lilla bysamhälle där hon växer upp allt tydligare. Och uppleva det allt oftare på nära håll. Hatet mot samerna genomsyrar alla delar av samhället – från mattanten i skolan som skyller sin bilolycka på Elsas familjs renar till okända människor som hetsar renar med skotrar och slaktar dem djupt inne i skogen när ingen ser – bara blodiga rester blir kvar. Polisanmälningarna läggs på hög hemma hos Elsas familj och frustrationen växer. Elsa som barn står villrådig, men i vuxen ålder försöker hon kämpa emot när samhället vänder ryggen till och får allt oftare nog – och uttalar sig i media om vad som regelbundet händer renskötande samer. Då ökar hatet dramatiskt, både från omgivningen och de egna leden. 

 

“Stöld” är en smärtsam skildring av hur det kan vara att som same vilja leva ett traditionellt samiskt liv i dagens Sverige. Om utsattheten och hatet, men även om att känna sig maktlös, utsatt och bespottad – och ibland se den glada, omedvetna omgivningen som inte ens inser vad som händer när alla tittar bort. Men även kärleken till naturen, kulturen och det traditionella livet med renarna. Det glöder ibland så mycket att jag som läsare kan känna det genom boksidorna. 

 

Berättelsen skildrar även hur huvudpersonen Elsa försöker ta plats i det av tradition mansdominerade renskötaryrket – och stå på sig när de äldre männen i samebyn försöker förminska henne och hennes insatser. Samtidigt försvarar hon vilt traditionerna när en av hennes bästa samiska vänner, juridikstuderande Minna, försöker betrakta det traditionella livet med feministiska glasögon – och drar paralleller till bland annat hederskulturer. Det är svårt med förändring, både inifrån och utifrån. Särskilt när man själv är en del av det – och riskerar att förlora på förändringar som skulle gynna den enskilda individen här och nu, men skapa osäkerhet för kollektivet. Den egna uppoffringen blir betalningen 

 

Ann-Helén Laestadius har en fantastiskt språk och är en mästare på att fånga miljöer och människor med små medel. Hennes karaktärer är mångbottnade och det märks att hon tycker om dem, trots att de är vad de är. 

 

Stöld lyfter även den rasism som samer är utsatta för i Sverige i dag – något som det rapporteras om alldeles för lite om nyhetsmedia. Trakasserier, pärmar med över hundra nedlagda anmälningar om mördade renar, en rädsla för vad resten av samhället och knutna händer i näven. Sverige är bra på mycket, men att ta hand om vår urbefolkning är verkligen inte en av de sakerna. 

 

Text & bild: Emma Kreü

Det leder även till en rad personliga reflektioner. 

Man lärde sig otroligt lite i skolan om samisk historia – det jag själv lärde mig var på egna initiativ inom samhällskunskapen. Om samisk nutidshistoria? Ännu mindre. 

Jag har ätit renkött på restaurang i Luleå, hur hamnade det på tallriken? Var den jagad i skogen och tagen av någon som inte hade rätt till det?


Jag har stått och beundrat konst på Samernas Utbildningscentrum (tidigare folkhögskola)  Jokkmokks marknad, precis en sådan glatt omedveten turist som lärt sig att vara lite respektfull men verkligen inte hade mer koll än så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *