Kategori: Okategoriserade

Betyg: fyra vinglas av fem möjliga

Det är ett klassiskt deckarupplägg, men så snyggt genomfört att det blir en hetsig bladvändare.

Välkända deckardrottningen Anna Jansson har tidigare haft fokus på Gotland i sina skildringar, men har nu bestämt sig för att hitta ny terräng för sina litterära mord – nya serien, Bergslagen blå, utspelar sig i Örebro med omnejd. Hennes nya huvudperson är polisen Kristoffer Bark och först ut är “Dotter saknad”. 

Under sin möhippa i Hampetorp utanför Örebro för fem år sedan försvann Vera, Kristoffer Barks enda barn. Allt indikerar att hon har drunknat i Hjälmaren under kvällen, men hennes kropp har aldrig hittats. Sedan utredningen lades ner har Kristoffer bedrivit sin egen undersökning, allt mer desperat. För trots många pusselbitar, och ytterligare en försvunnen kvinna, så kommer han inte framåt. Livet har fallit i bitar, han får allt svårare att kontrollera sitt humör och tillvaron är mörk. När Kristoffer blir utsedd att leda gruppen som jobbar med kalla fall så passar han på att börja rota i försvinnandet ute i Hampetorp, men aktar sig noga för att att berätta för sin nya chef om Veras försvinnande. Till varje pris ska sanningen nu fram och inget ska stoppa honom den här gången. 

Denise Groth bor ute i sin farmors gamla hus i Hampetorp tillsammans med sin hund. Hon har varit där på somrarna sedan barndomen och känner många, flera som hade nära band med de försvunna kvinnorna. Egoistiska Rasmus, sliskiga charmören Sonny och mobbade Albert, som hon själv är tillsammans med. Hon är medveten om att hon är slående lik de försvunna kvinnorna och när konstiga saker börjar hända blir hon allt mer ängslig. Är det någon som rör sig kring hennes hus, eller är allt bara en inbillning…?

Anna Jansson är ett proffs när det gäller att bygga intriger och karaktärer, snabbt och effektivt syr hon ihop sitt galleri, sin bakgrund, sin story. Ibland är stygnen grova och synliga, men oftast snygga och prydliga – för att till och med bli överraskande fina, näst intill osynliga. Det är ett klassiskt deckarupplägg, men så snyggt genomfört att det blir en hetsig bladvändare. Jansson har lagt ut prydliga villospår, alla såpass bra att man som läsare är helt övertygad om att man har rätt i varje gissning, tills man i en snygg vändning inser att man har helt fel. Extra roligt att hitta en ny geografisk region för sina deckarbonanzor, Gotland, Ystad och Stockholm är tradigt uttjatade. “Dotter saknad” är dessutom fylld av en krypande obehagskänsla som aldrig riktigt släpper, långt efter att man har lagt ner boken finns den fortfarande kvar och det var ett bra tag sedan det hände senast.

Text & bild: Emma Kreü

Betyg: fyra vinglas av fem möjliga

Med en säker hand driver Malin Thunberg Schunke sin berättelse framåt och som läsare hänger man glatt med. Hon har dessutom en gedigen bakgrund inom rättsväsendet, bland annat är hon docent i straffrätt och har skrivit ett flertal fackböcker och det märks – här är detaljerna på plats och deras trovärdighet gör hela sammanhanget ännu läskigare.

Det går bra för Amir Yasin. Han har en älskad familj, en bra utbildning, ett välbetalt jobb och fina vänner. Under en svensexa på Rivieran ändras allt i ett trollslag. Baren som besöks utsätts för ett terrorattentat och Amir, som av misstag befinner sig mitt i blodbadet, blir gripen och anklagad för delaktighet i dådet. Helt plötsligt befinner han sig i ett av Frankrikes mest fruktade fängelser och det som han naivt trodde var hans mänskliga rättigheter syns inte på något sätt till. Samtidigt blir Ester Eldh, åklagare i Haag, indragen i arbetet att samla bevis mot attentatsmännen. Hon engagerar sig i fallet och upptäcker snart att hon verkar vara den enda som faktiskt är intresserad av att ta reda på om Amir är oskyldig eller ej. Internationellt revirpinkande, maktspel och en ständigt återkommande fråga – kan man tänja på mänskliga rättigheter? Och vad händer egentligen då?

Ett högre syfte är en engagerande spänningsroman som ger en unik insikt i det europeiska rättsväsendet men som även lyfter viktiga frågor – både i det stora och det lilla. Hur långt är man beredd att gå för en nära vän? Hur mycket är man beredd att offra? När är det egentligen okej att dra in någons mänskliga rättigheter? …och vilket slags samhälle bygger man i och med att man gör det? Det är spännande läsning, men även utmanande – för vad tycker jag i de olika frågorna? Och oavsett vad jag tycker – hur hade jag själv reagerat om jag befunnit mig i samma situation?  

Med en säker hand driver Malin Thunberg Schunke sin berättelse framåt och som läsare hänger man glatt med. Hon har dessutom en gedigen bakgrund inom rättsväsendet, bland annat är hon docent i straffrätt och har skrivit ett flertal fackböcker och det märks – här är detaljerna på plats och deras trovärdighet gör hela sammanhanget ännu läskigare. För när ett system inte fungerar, det är bland det mest obehagliga jag kan tänka mig. Det bidrar till den förlamande känslan av att det håller på att gå lite åt helvete med mänskligheten, och ingen av oss klarar riktigt att fästa blicken på den viktiga och avgörande punkten där allting händer. Lite som att titta på något som brinner, men vara alldeles för fängslad av lågorna för att komma på att hämta brandsläckaren.

Text och bild: Emma Kreü