Recension: Gift av Tove Ditlevsen

Betyg: fem vinglas av fem möjliga

Det är som att läsa någons dagbok, inklusive känslan av att man när som helst kan bli påkommen och utskälld.

 

I Gift, den tredje och avslutande delen i Tove Ditlevsens självbiografiska serie, ligger fokus på hennes vuxna liv. På de fyra äktenskapen, att vara gift, och hennes svåra narkotikamissbruk, att vara förgiftad. Hon är rak och öppen kring sitt liv, så som hon menar att det var. Hon drivs av en brinnande lust att leva livet till max, men även att bedöva det och fly så långt bort hon kan. Och hon skyr inga medel för att nå vare sig det ena eller det andra. 

Ärligheten är smärtsam, det skaver att läsa. Ditlevsen avslöjar frankt det mest skamfyllda i sitt liv, som det faktum att hon väljer att skaffa barn med sin tredje make, tillika läkaren som både tillgodoser och stöttar hennes behov av narkotika, för att binda honom närmare sig och se till att flödet aldrig sinar. Det är som att läsa någons dagbok, inklusive känslan av att man när som helst kan bli påkommen och utskälld. Gift blev dessutom kritiserad när den kom – så mycket ärlighet föll inte alla läsare på läppen, det uppfattades som hänsynslöst. Tove själv tyckte att det var löjligt – hur kan det privata vara pinsamt? Och hur kan det vara hänsynslöst när den hon var mest brutal mot var hon själv?

När jag läser om Ditlevsens liv reflekterar jag över om det är så här många människor lever, men aldrig uttrycker det högt, eller skulle vilja leva så här – i en strävan efter att vara fri. Eller om det egentligen handlar om en den lilla klick som inte kan hålla den rasande rastlösheten inombords stången utan ständigt måste leva ut den – för att kunna leva men också för att hålla ledan i schack. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Marysé Condés “Livet utan masker” och Fay Weldons “Auto Da Fay” – och självklart även Kerstin Thorvalls “Det mest förbjudna”. Alla är de kvinnor som berättar om ett liv där längtan efter mening, rädslan för just ledan och ivern att förverkliga sina själv slår ut allt annat. Eller bara kunna känna något en liten stund. Självbevarelsedriften, hälsan eller vad det än må vara, spelar inte längre någon roll. Att Tove Ditlevsen dessutom har kallats för “Danmarks Kerstin Thorvall” är extremt talande.

Ditlevsenes raka och rättframma språk förstärker dessutom läsupplevelsen – det blir oerhört uppfriskande med någon som kort och koncist berättar om det som ses som bland det svåraste i livet. Att bedra och bli bedragen, att tappa kontakten med sina barn och att släppa taget om livsviljan. Det blir mäktig läsning och man som läsare förundras över att hon kom ut levande på andra sidan. Men det gjorde hon ju inte, inte på riktigt. 

Gift utkom för första gången på svenska 1973. Tove Ditlevsen begick självmord 1976. 

 

Text & Bild: Emma Kreü

Recension: Crazy Rich i Asien av Kevin Kwan

Betyg: tre vinglas av fem möjliga

En roande satir över försöken att skapa mening i en tillvaro som är så nedlusad med tillgångar att det mesta i livet är inom en armlängds avstånd.

 

Amerikanska Rachel är nöjd med sin tillvaro. Hon arbetar på ett universitet i New York, hon är tillsammans med kollegan Nick och livet går sin stilla gång. Tills Nick övertalar henne att följa med till Singapore och gå på en väns bröllop – och träffa hans familj. Nick har aldrig pratat så mycket om dem men snart visar det sig att de inte känt till hans relation med Rachel, vilket de inte är så nöjda över. Direkt missnöjda till och med.De är nämligen rika, galet rika och oerhört måna om att Nick gifter sig med någon som kan matcha hans status. Och de är inte de enda; snart börjar Singaporeelitens ogifta unga döttrar göra sitt bästa för att manövrera ut Rachel – med hans mor som aktiv påhejare i bakgrunden. Rachel blir allt mer osäker, är det verkligen en värld som hon vill vara en del av? Och Nick, vem är han egentligen?

Det är glittrigt, det är överdådigt och det är underhållande! Vår tids Hollywoodfruar (Jackie Collins), där läsaren kan imponeras, fascineras och förfasas över livet i lyx, flärd – och stenhård konkurrens i ett internt statussystem som enbart de snuskigt rika har tillgång till. En roande satir över försöken att skapa mening i en tillvaro som är så nedlusad med tillgångar att det mesta i livet är inom en armlängds avstånd.

Det är riktigt rolig läsning – samtidigt är det en del som skaver. Som Nick, som i sin  totala oförmåga att förbereda Rachel för vad som väntar henne, mer eller mindre slänger henne åt hajarna. Självklart är det alltid svårt att se privilegium från insidan, men om man har lajvat hyfsat jordnära universitetslärare i ett antal år, hur kan man vara så världsfrånvänd att man inte ens kan ana chocken i att landa mitt i motsvarigheten till ett diamantbestrött juvelskrin? Och hur kan man inte ha vett nog att vilja skydda sin partner från det stålbadet? Nick framstår periodvis som ganska osympatisk och trots allt smör i Småland, vill man verkligen vara i en relation med en sådan person?

Men, trots Nicks tillkortakommanden så är Crazy Rich i Asien en liten pärla som man inte får missa. Perfekt för sommarens strandbesök och gärna tillsammans med ett glas bubbel. Men glöm inte att det ska vara äkta champagne, något annat duger helt enkelt inte!

 

Text & bild: Emma Kreü