Lazarus av Lars Kepler

19 oktober släpptes “Lazarus“, den sjunde kriminalromanen i Lars Keplers  (pseudonym för författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril ) serie om Joona Linna.

När två grova brottslingar, båda med makaber historik, mördas på brutala sätt så hittas oväntade kopplingar till Joona Linna. Helt plötsligt uppenbarar sig mönster för honom, mönster som blir allt svårare att ignorera. De som antagits varit döda verkar leva igen. Snart måste Joona fatta ett beslut – att fortsätta sina undersökningar eller att anta det värsta och vidta de mest brutala åtgärder man kan tänka sig.

Lazarus” är, som alla Keplers romaner, inte någon lättsmält historia utan en beckmörk kriminalroman. De mest obehagliga vrår i människans inre sätts under lupp och den ständiga frågan om vad människor egentligen är beredda att göra för att skada andra ligger ständigt i fokus. Men även ytterligare en nivå finns med – hur långt kan du tvinga andra att gå….?

Keplers värld är disig och det finns sällan några ljusglimtar som varar särskilt länge. Hur är det egentligen att befinna sig i den? Och hur länge kan Joona Linna leva där innan han går sönder ännu mer…?

Lazarus” levererar lite förhöjt blodtryck, ett påslag på mörkerrädslan och obehaglig insikt i faktumet att människan är ett otrevligt djur. Avnjuts med fördel tillsammans med ett glas rött vin – min personliga rekommendation är Thummerer Egri Bikavér Classicus (no. 2600, beställningssortimentet). För vad passar bättre än “Tjurblodet från Eger”? 
Betyg: Fem vinglas av fem möjliga.

 

Text: Emma Kreü

BYKW reflekterar kring Nobelpriset i litteratur

 

Tygkasse illustrerad med de kvinnliga nobelpristagarna, design Katarina Hamilton.

Nobelprisfebern är i full gång och självklart ska även vi reflektera lite över det.

Jonna: “Den litteratur jag läser hamnar sällan, eller snarare aldrig, på listan för tippade vinnare. Om jag får önska något som ändå vore högst rimligt och inte helt omöjligt, då är det en kvinnlig vinnare. Åtminstone det alltså.”
Emma: “Jag älskar att gissa och spekulera, och var överlycklig det året då jag hade tippat rätt med Svetlana Aleksijevitj (och dessutom rätt nyligen hade läst henne! Oh, the joy!) men i ärlighetens är det ytterst sällan jag har någon koll. I år väljer jag att satsa på gamla favoriter, som Ngugi wa Thiong’o och Joyce Carol Oates, men det är mest önskedrömmar. Hoppas bara att vi slipper idoldyrkande publikfrierier…”.

 

Ps. tygkassen hittar du hos katarinahamilton.