BYKW: Den Ryska Middagen II

I nästa avsnitt från Den Ryska Middagen dricker äventyraren och författaren Lena Wilderäng, den prisbelönta författaren Anna Fock och Emma Kreü ryskt rött vin, en cabernet sauvignon och ett Цимлянский чёрный. De äter en riktigt god middag, diskuterar vilka moraliska aspekter man bör ha i åtanke när man köper vin och vad som egentligen är eftersträvansvärt i ett gott vin. Ett av vinerna nämns bland annat i Eugen Onegin, levererades på sin tid till tsaren, och var segervinet efter Napoleonkriget. Kan ni gissa vilket?

 

BYKW: Den Ryska Middagen I

 

Det roliga med att producera själv är att man själv bestämmer när man vill göra ett specialavsnitt eller två. Och när det kommer något riktigt roligt så gör man ju gärna det! Här kommer det första avsnittet som fokuserar på ryska viner.

Emma dricker ryska Abrau-Durso – och jämför med franska Moët & Chandon – tillsammans med äventyraren och författaren Lena Wilderäng och Augustprisnominerade författaren Anna Fock. De kalasar på rysk festmat i form av forellrom, rökt smörfisk och rökt ostfläta – och pratar om rysk vinkultur, litteratur och matminnen.

 

 

 

BYKW: Den Ryska Middagen Del 1

Recension: Stöld av Ann-Helén Laestadius

En smärtsam skildring av hur det kan vara att som same vilja leva ett traditionellt samiskt liv i dagens Sverige. Om utsattheten och hatet, men även om att känna sig maktlös, utsatt och bespottad.

 

Elsa är nio år när hon för första gången skidar ensam till familjens rengärde inne i skogen. När hon kommer dit ligger hennes kalv, Nástegallu, död. Kvar är kalvens mördare, som lyckas skrämma Elsa så svårt att hon inte vågar berätta vem det var. Men hon glömmer aldrig. Händelsen blir även hennes personliga uppvaknande, från barndomens relativa omedvetenhet till att plötsligt se klyftan i det lilla bysamhälle där hon växer upp allt tydligare. Och uppleva det allt oftare på nära håll. Hatet mot samerna genomsyrar alla delar av samhället – från mattanten i skolan som skyller sin bilolycka på Elsas familjs renar till okända människor som hetsar renar med skotrar och slaktar dem djupt inne i skogen när ingen ser – bara blodiga rester blir kvar. Polisanmälningarna läggs på hög hemma hos Elsas familj och frustrationen växer. Elsa som barn står villrådig, men i vuxen ålder försöker hon kämpa emot när samhället vänder ryggen till och får allt oftare nog – och uttalar sig i media om vad som regelbundet händer renskötande samer. Då ökar hatet dramatiskt, både från omgivningen och de egna leden. 

 

“Stöld” är en smärtsam skildring av hur det kan vara att som same vilja leva ett traditionellt samiskt liv i dagens Sverige. Om utsattheten och hatet, men även om att känna sig maktlös, utsatt och bespottad – och ibland se den glada, omedvetna omgivningen som inte ens inser vad som händer när alla tittar bort. Men även kärleken till naturen, kulturen och det traditionella livet med renarna. Det glöder ibland så mycket att jag som läsare kan känna det genom boksidorna. 

 

Berättelsen skildrar även hur huvudpersonen Elsa försöker ta plats i det av tradition mansdominerade renskötaryrket – och stå på sig när de äldre männen i samebyn försöker förminska henne och hennes insatser. Samtidigt försvarar hon vilt traditionerna när en av hennes bästa samiska vänner, juridikstuderande Minna, försöker betrakta det traditionella livet med feministiska glasögon – och drar paralleller till bland annat hederskulturer. Det är svårt med förändring, både inifrån och utifrån. Särskilt när man själv är en del av det – och riskerar att förlora på förändringar som skulle gynna den enskilda individen här och nu, men skapa osäkerhet för kollektivet. Den egna uppoffringen blir betalningen 

 

Ann-Helén Laestadius har en fantastiskt språk och är en mästare på att fånga miljöer och människor med små medel. Hennes karaktärer är mångbottnade och det märks att hon tycker om dem, trots att de är vad de är. 

 

Stöld lyfter även den rasism som samer är utsatta för i Sverige i dag – något som det rapporteras om alldeles för lite om nyhetsmedia. Trakasserier, pärmar med över hundra nedlagda anmälningar om mördade renar, en rädsla för vad resten av samhället och knutna händer i näven. Sverige är bra på mycket, men att ta hand om vår urbefolkning är verkligen inte en av de sakerna. 

 

Text & bild: Emma Kreü

Det leder även till en rad personliga reflektioner. 

Man lärde sig otroligt lite i skolan om samisk historia – det jag själv lärde mig var på egna initiativ inom samhällskunskapen. Om samisk nutidshistoria? Ännu mindre. 

Jag har ätit renkött på restaurang i Luleå, hur hamnade det på tallriken? Var den jagad i skogen och tagen av någon som inte hade rätt till det?


Jag har stått och beundrat konst på Samernas Utbildningscentrum (tidigare folkhögskola)  Jokkmokks marknad, precis en sådan glatt omedveten turist som lärt sig att vara lite respektfull men verkligen inte hade mer koll än så.

BYKW S4 E8: Tack och god fotsättning!

I det 40:e och sista avsnittet av BYKW dricker Emma och Jonna Gula Änkan och förklarar varför de väljer att lägga ner podden. De lyfter sina favoriter från åren som gått, både bland litteraturen som lästs och viner som druckits. De blir lite nostalgiska, glada och bubbliga – och självklart kommer de med boktips inför den kommande hösten.

Vi som har gjort podden, Emma Kreü och Jonna Lindberg, vill tacka alla lyssnare och läsare för den här tiden. Podden går i graven, men kommer att leva kvar i våra hjärtan och i sociala medier! BYKW är död, länge leve BYKW!

BYKW S4 E6: Augustgalan

Jonna och Emma rapporterar direkt från slutet av Augustgalan tillsammans med Eva Boström och Karin Cellton. Vann rätt böcker? Och så den eviga frågan – ska de nuvarande kategorierna i Augustpriset delas upp, eller är det bra som det är?

Lyssna här:

BYKW S4 E6: Augustgalan

Augustprisnominerad: Tiger, Tiger, Tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren

Betyg: fem av fem kattrumpor

Lind och Hellgren har verkligen lyckats –  Tiger, Tiger, Tiger är en berättelse som kliver rakt in i hjärtat.

I Tiger, Tiger, Tiger får läsaren följa med i det lilla barnets längtan efter den fantastiska fina grannkatten Tiger. Barnet vill inget hellre än att klappa, men Tiger är, på katters vis, inte så intresserad och väljer att fly kärleksförklaringarna. Barnet letar och längtar, men Tiger har sprungit bort. Oron stiger (eller kanske snarare växlar?), var har Tiger tagit vägen?

En fantastiskt fin berättelse ur barnets perspektiv, där läsaren verkligen kan känna barnets intensiva längtan efter katten, det enkelriktade fokuset och ana de vuxnas överinseende i bakgrunden. Men det just i bakgrunden, det tar inte över och det är så befriande. Möjligheten att följa med i barnets värld är ett privilegium och det lockar till ett äventyr för både små och stora människor. Det är en fin berättelse i hela sin rakhet och okomplicerade rytm.

Bildspråket är är både yvigt och detaljrikt, i kraftiga men ändå dova nyanser. Det växlar mellan bilder ur barnets perspektiv och stora översiktsbilder, där läsaren kan se vad som händer – ibland både i barnets och Tigers värld. Känslorna är fint fångade både i och ord och bild.  Lind och Hellgren har verkligen lyckats –  Tiger, Tiger, Tiger är en berättelse som kliver rakt in i hjärtat.

Tiger, Tiger, Tiger är en bilderbok för åldern 3-6 år och utgiven hos Rabén&Sjögren. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text&bild: Emma Kreü

Augustprisnominerad: Sen kom vintern av Per Gustavsson

Betyg: fyra av fem vinterpälsar

Med mycket vackra bilder, lite humor och mjukt språk lyckas Per Gustavsson att på ett finurligt sätt lyfta känslan av rädsla för förändring – men även det sköna i att kunna landa i det som skett.

Haren lever ett inrutat liv. Varje dag hämtar han morötter, bli jagad för sitt liv av räven och språkar lite med björnen. Men en dag vaknar han och världen ser annorlunda ut – han ser annorlunda ut. Vintern har kommit och med det snön och vinterpälsen. Haren blir stressad, ledsen och upprörd – varför kan inte allting fortsätta att vara precis som det alltid har varit?! Att försöka anpassa sig efter allt det nya som inte går att kontrollera känns svårt. Svårt och nästan omöjligt. Men, med lite hjälp på traven går det bättre!

Sen kom vintern är en fin reflektion över världens och kroppens förändring. Om det man kan påverka och det som man måste lära sig att acceptera och anpassa sig efter. Med mycket vackra bilder, lite humor och mjukt språk lyckas Per Gustavsson att på ett finurligt sätt lyfta känslan av rädsla för förändring – men även det sköna i att kunna landa i det som skett.

Gustavsson har även med en dos vuxenhumor! I slutet, när Haren förnöjsamt förklarar att det här nya tillståndet, både med naturen och med livet, det är ju riktigt bra – så ska det ALLTID vara, känns det som att författaren blinkar till den vuxne läsaren eller kanske till det lite äldre barnet.

 

Sen kom vintern är en bilderbok för åldern 3-6 år och utgiven hos Lilla Piratförlaget. Den är nominerad till Augustpriset i kategorin Bästa svenska barn- och ungdomsbok 2019.

Text & bild: Emma Kreü